Gör i den här ordningen, uppifrån och ner:
- Spärra kortet. Först. Polisen tar inte emot anmälan innan kortet är spärrat.
- Polisanmäl. Spara ärendenumret.
- Reklamera till banken. Skriftligt, så snart du kan.
- Vid tvist: anmäl till ARN.
Ordningen spelar roll. Många ringer banken, väntar, funderar och polisanmäler flera dagar senare. Då har de redan tappat tid på två av stegen. Spärren är dessutom en förutsättning för nästa steg, inte ett parallellt spår.
Varför just den här ordningen
Polisen skriver det rakt ut på sin sida om kortbedrägerier: Du behöver ha spärrat kortet innan du gör din polisanmälan, oavsett om du har kortet kvar eller inte.
Det gäller alltså även när kortet ligger kvar i plånboken och bara kortuppgifterna har kommit på avvägar.
Källa: Polisen, Kortbedrägerier.
Längre fram i kedjan sitter samma logik. Allmänna reklamationsnämnden kräver polisanmälan som underlag om du senare hamnar i tvist med banken. Har du inte anmält går det inte att pröva ärendet där. Varje steg bygger på det föregående.
Steg för steg
- Spärra kortet hos din bank. Gör det innan du gör något annat, även om du inte vet exakt hur mycket som är taget. Spärren stoppar fortsatta uttag och den flyttar ansvaret. Efter en spärranmälan bär du enligt betaltjänstlagen inte något ansvar för transaktioner som sker därefter, med undantag för svikligt förfarande. Vår guide spärra kort går igenom hur du når din bank.
- Gör polisanmälan. Nu, när kortet är spärrat. Anmäl via Polisens sida om kortbedrägerier. Skriv ner ärendenumret och spara det tillsammans med kontoutdraget där transaktionerna syns. Det är det underlag du behöver i steg tre och fyra.
- Reklamera transaktionerna till banken. Skriftligt, och så snart du kan. Det är banken, inte polisen, som betalar tillbaka pengarna. Beskriv vilka transaktioner som är obehöriga, när du upptäckte dem och när du spärrade kortet.
- Anmäl till ARN om banken säger nej. Bara om ni är oense. Se villkoren längre ner.
Ditt ansvar: huvudregeln är noll kronor
Här finns en seglivad missuppfattning: att du alltid har en självrisk på 400 kronor. Det stämmer inte. Huvudregeln i betaltjänstlagen är att banken ska återställa kontot, alltså noll kronor för dig.
Beloppen 400 kronor och 12 000 kronor är undantag som styr olika situationer, och de gäller bara om vissa villkor är uppfyllda. Vilket belopp som blir aktuellt hänger på hur du hanterat din personliga behörighetsfunktion, exempelvis kod och BankID. Hela ansvarsstegen, med lagrum för varje nivå, går vi igenom i guiden om obehöriga transaktioner. Läs den innan du accepterar ett avdrag från banken.
Går banken med på reklamationen ska återställandet enligt 1 § ske omedelbart och senast i slutet av den bankdag som inträffar efter att banken fått kännedom om transaktionen. Misstänker banken att transaktionen var behörig har den rätt till en skälig tid för att undersöka saken.
Vänta inte på 13-månadersgränsen
Du har hört att du har 13 månader på dig att reklamera. Den siffran finns i lagen, men den är inte den regel som avgör ditt ärende.
6 § säger att du ansvarar för hela beloppet om du inte underrättar banken så snart det kan ske
efter att du fått vetskap om de obehöriga transaktionerna. Det är primärregeln. Först därefter kommer 13 månader, och den gränsen är dessutom villkorad av att banken har lämnat information om transaktionerna till dig. Fristen räknas från när beloppet belastade kontot, inte från när du upptäckte det.
Praktiskt betyder det att du kan förlora hela kravet långt innan 13 månader har passerat, helt enkelt genom att dröja. Konsumenternas Bank- och finansbyrå rekommenderar som riktmärke att du reklamerar inom två månader från det att du fick vetskap. Det är en rekommendation, inte en lagstadgad frist, och den ersätter inte kravet på att agera så snart det kan ske.
Om banken säger nej
Ett avslag från banken är inte sista ordet. Tvisten prövas av Allmänna reklamationsnämnden. Tre saker styr om ärendet tas upp:
- Värdegräns 3 000 kronor. Tvisten måste gälla minst det beloppet, med undantag för betalkonto enligt 4 a kap. En tvist om en självrisk på 400 kronor kan alltså aldrig prövas i ARN.
- Tidsgräns. Ett år från ditt första klagomål till banken, med två månaders förlängning om bankens hantering dragit ut på tiden.
- Polisanmälan. ARN kräver den som underlag. Därför gör du steg två innan du behöver den.
Vänd dig inte till Finansinspektionen med din tvist. FI är tillsynsmyndighet och skriver själva att de inte kan ge dig personlig hjälp. Däremot har FI en sida för dig som drabbats av bedrägeri som är värd att läsa. Klagomål på banken som sådan kan du anmäla dit, men pengarna får du tillbaka via banken eller ARN.
Sammanfattat
Spärra först, för utan spärr ingen polisanmälan. Polisanmäl sedan, för utan anmälan ingen ARN-prövning. Reklamera till banken så snart du kan, för det är där pengarna sitter, och dröjsmålet är den verkliga risken. Utgå från att du ska ha tillbaka hela beloppet, inte att en självrisk är självklar.
